|
 | Jag vet ej om fullare fröjd står att nå än när läpparna skälva av gråt, | |
|
| om vi någonsin leva så gränslöst som då, när pannan av ångest är våt. | |
|
|
|
|
|
|
| Och ingen kom så hel och ren till lyckans vardagssal, | |
|
| som den som var med sig själv allen en natt i skakande kval. | |
|
|
|
|
|
|
| Vandraren har ingen stans att gå .. na na na na naa naa | |
|
|
|
|
|
|
